Varför pilgrimsvandra?

Vägen, sanningen och livet

På medeltiden pilgrimsvandrade man för att bota sjukdom, sona ett brott etc.
Idag då pilgrimsvandring åter är populärt så vandrar man kanske av andra anledningar, göra slut på ett livskapitel och påbörja ett annat, bearbeta händelser i livet som påverkat personens liv, längtan efter en paus från vardagen, att få koppla bort huvudet och använda kroppen, söka äventyret.
Många längtar efter en genomtrött kropp och fötter som fått arbeta.
Idag behöver man inte vara religiös eller andlig för att pilgrimsvandra, det kan också vara ett sätt att bejaka sin längtan efter det andliga och att minska den inre tomheten.
Pilgrimsvandring kan vara ett sätt att i den yttre resan göra en inre resa i sitt eget inre för att söka sig själv och de goda värdena i livet.
Man kanske söker djup och mening i livet eller bara vill vara ute i naturen, använda sin kropp och uppleva något tillsammans med andra människor.
Vill man så kan man använda sig av bön, meditation, tystnad och delande.
Pilgrimsvandring är öppen för alla och kan vara allt från en runda runt kvarteret eller en flera dagars kanske månaders lång vandring.
”Vandringen ger uttryck för en längtan efter frihet i en alltför tidskomprimerad livssituation, enkelhet i en konsumistisk kultur, tystnad i en tillvaropräglad av av bild- och ljudbrus, en dos av bekymmerslöshet där livspusslet slukar så mycket av vår energi, långsamhet i en tid av snabbhet och stress, andlighet i en kroppsfixerad tillvaro och delande i en tidsepok av självförverkligande och ytkontakter” Ur ”Pilgrimsstaven”

På vandring

  • Att leva är att vandra från plats till plats och tid till tid
  • Att leva är uppbrott och förändring, förvandling, förväntan och framtid
  • Att leva är att mötas med öppnade sinnen för livsvidgande erfarenheter
  • Att leva är att komma hem med nya steg av liv och framtidstro
  • Att leva är att gå vidare mot nya vandringar, nya uppbrott och möten för att komma hem på nytt